Tankar om pk-svenskarna

”…Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare...” – Romarbrevet 3:4 SFB

I Sverige är det så att om man säger vad som faktiskt står i Bibeln (jag talar ju främst till kristna), eller om vi ska prata politiskt, så om man säger som det är rakt upp och ner, då blir man förlöjligad och efter bästa förmåga tystad av människor som i sin djupa neuros lever i förnekelse.

Dessa lever i förnekelse över det politiska tillståndet, eller bland de kristna förnekelse inför att den egna religionen säger saker de själva inte tror på eller vill ta i med tång.

Människor har blivit dysfunktionella och är rädda för andra. Man är rädd för konfrontation till den milda grad att man i alla lägen söker blidka, eller tiga, så länge man själv inte tvingas stå för någonting obekvämt. Detta tillstånd av psykisk ohälsa kan kallas människofruktan. Det är någon sorts ångest. Det är ett livsfarligt tillstånd.

En kristen är kallad till frimodighet och aktivitet på samma sätt som en medborgare är skyldig att ta ansvar för det egna samhället och nationen. Det är en del i det kontrakt vi kallar medborgarskap, och en förpliktelse som hör arvsrätten till

När nu detta tillstånd, denna massneuros, är så utbredd så har det blivit på det viset att man blir paria om man säger som det är. Man blir ansatt av människor i ryggklapparkulten där alla på instinkt läser innantill från statligt subventionerade åsikter och sedan klappar varandra på ryggen och bekräftar sin fabricerade godhet och gruppindentitet.

Detta fenomen är ett lågintellektuellt sovietbeteende som spelar på människors grundläggande behov av att ledas, samt deras oförmåga till originalitet, eller enbart deras rädsla för att tänka själva. Mer än något annat så finner jag det sorgligt å deras vägnar.

Av kristna har jag själv blivit kallad rasist, ”nazist och antisemit” (både ock!), kärlekslös och farisée för att jag är emot massinvandringen och emot en vek och kraftlös kristendom. Det är svårt för mig att ta på allvar. Halva min släkt har växt upp i ett flyktingläger i Jordanien (därmed semiter), min styvfar och fru är kubaner och de som känner mig vet vilka områden jag växte upp i.

Någonstans blir det oseriöst när etniskt svenska kristna kallar mig dessa saker, människor från villaområden i medelklassen som inte vet eller sett någonting. De har aldrig varit i ghettot, de har aldrig sett drogerna, våldet och kriminaliteten.

De har inte sett vänner dö i överdoser, sovit i trapphus eller för den delen besökt moskéerna. Ändå har de fått för sig att de kan något om samhället, invandring, integration, islam och kulturmöten. De vet ingenting. De är priviligierade opportunister, charlataner och mediaskökor, såväl de kristna ledarna som de politiska tyckarna.

När dessa kommenterar det jag skriver så tar de mig inte på allvar och jag kan i ärlighetens namn inte gärna ta dem på allvar. Då blir jag paria. Men det gör mig inget, eftersom att jag vet att jag har rätt. Jag har rätt och jag är inte rädd för de svenska sovietsekteristerna.

Levi

Annonser
Tankar om pk-svenskarna

Hej Säpo

Jag förstår att ni nu har fullt upp när ni måste kartlägga inrikes extremism i båda politiska läger samtidigt som de senaste regeringarna utökat er arbetsyta för kontraterrorism med runt en miljon främlingar.

Det har ju inte gått så bra för er. Ni har mina uppriktigaste sympatier.

Om ni har några funderingar kring min blogg kan ni maila mig för ett samtal. Jag nås bäst på swedishbaptist@gmail.com

Vänligen,

Levi

Hej Säpo

Biblisk frälsningslära

Vad är Biblisk frälsningslära?
Frälsningen är beroende av människans gensvar på Guds kallelse i den bemärkelsen att det i Bibeln står att man måste ropa på, eller åkalla, Gud för att bli frälst. 

”Också Set fick en son och han gav honom namnet Enosh. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.” – Mose 4:26

Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.” – Romarbrevet 10:13 SFB

Den är alltså inte frälst som säger sig tro, eller för den delen uppver sig tro, men som aldrig bett att Gud ska frälsa honom. Frälsningen är för alla, men det innebär inte att någon är frälst per automatik. Frälsningen är en gåva, men den gåva som inte mottas innehas fortfarande av givaren och blir till ingen nytta för dess avsedda mottagare.

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det…” – Efesierbrevet 2:8

”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” – Rom 6:23

Frälsningen är juridisk i den meningen att den lag som Gud instiftat kräver att syndens lagöverträdelse betalas för att försoning (dvs frälsning) ska kunna ske. Människan har syndat, syndens lön måste betalas, men människan är otillräcklig och därmed oförmögen att själv gälda sin skuld, sona sin lagöverträdelse och därigenom förtjäna sin egen frälsning. Människan behöver en utomstående räddare, och denna räddare är Jesus.

Om människans orättfärdighet står det ju ”Så är ock skrivet: »Ingen rättfärdig finnes, icke en enda Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud. Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda.” – Rom 3:10-12 (1917)

Och vidare säger Petrus om Jesu ställföreträdande offerdöd att ”Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade.” – 1 Petrus 2:24

Frälsningen är mekanisk på det sättet att den för oss människor måste ske när vi i en förståelse av evangeliet och vårt syndfulla tillstånds behov av en frälsare ber Jesus att frälsa oss. Det kan inte gå fel. Sann och korrekt tro och bön om frälsning är alltid lika med frälsning. Det är inte en process eller ett handelsavtal, inte en dynamisk relation över tid eller ett ovisst sökande efter nåd och förståelse. 

Detta må vara sant för helgelsen, men inte för frälsningen. Det är oerhört viktigt att vi skiljer på dessa två fenomen.

Helgelsen är en livslång process genom vilken vi växer i mognad och tro, medan frälsningen sker på ett ögonblick och i sig inte nödvändigtvis förbättrar eller renar vår yttre människa alls. Detta även om frälsningens tillfälle skapar den så kallade nya människan i oss, vilken aldrig kan synda eftersom den är född av Gud. Frälsningen är alltså en förutsättning för helgelsen, men inte tvärt om.

Jesu offerdöd och uppståndelse har redan skett, Gud har redan berett vägen, Gud har redan kallat oss med frälsningens erbjudande. Guds frälsande nåd är oss närsomhelst tillgänglig via vår uppriktiga (om än ofta mycket svaga) tro genom frälsningsbönen.

Frälsningstillfället i apostlagärningarnas sextonde kapitel tydliggör att frälsningen kommer av enbart tro. 

”De svarade: »Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.»” – Apg 16:31

I Romarbrevet tydliggör Paulus att rättfärdighet inför lagen enbart kan tillkomma oss genom Jesu lösenoffer som vi tillskrivs via vår tro. Detta förklarar både frälsningens juridiska och mekaniska aspekt. 

”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen?” – Rom 5:8-9

På så vis är frälsningen mekanisk. Den är helt förutsägbar och oberoende av vår prestation. Någon frågar då om inte frälsningsbönen är en prestation? Bibeln svarar nej, eftersom det står att människor åkallar och ropar på Gud för sin frälsning samtidigt som frälsningen tydligt sägs vara utan gärningar. Vår frälsningsbön skapar inte vår frälsning, den ber bara om att vi ska kunna ta emot den. 

”Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” – 1 Tim 2:3-4

Vår frälsning finns redan hos Gud i det att Gud vill att alla ska bli frälsta, har kallat alla till frälsning, och i att Jesus dog för varje individs synd. Jag jobbar i byggbranschen, men jag skulle aldrig säga ”Jag har byggt det hus som jag bor i!” enbart för att jag bett mäklaren ge mig nycklarna till ytterdörren. 

Frälsningen är därmed enkel. Att bli frälst handlar inte om att bjuda in Jesus i sitt hjärta, göra Jesus till herre i ens liv, följa Jesus eller att ha en relation med honom. Bibeln säger att hjärtat är förrädiskt och att vi inte ska lyssna till det. Jesus är visserligen herre, men i våra liv även som frälsta är ofta synden herre över oss, och vi vet alla att relationer kan anslutas lika snabbt som de kan påbörjas.

Frälsningen är ett ögonblicks beslut att sätta sin tro och förlita sig enbart på Jesus och hans kapacitet att frälsa oss genom den ställföreträdande död han dog för oss på korset. 

Frälsningen sker när man förstått Jesu verk på korset (att han dog på korset för vår skull och bar all mänsklighetens synd såväl dessförinnan som efter, nedsteg till helvetet och tog vårt eviga helvetesstraff på sig, uppsteg från helvetet och graven igen efter tre dagar och därigenom besegrade synden och dess konsekvens i form av det eviga dödsstraffet – helvetet) och man med den tro man har åkallar Gud och säger något med innebörden ”Gud, jag ber att du ska frälsa mig från helvetet och ta mig till himlen när jag dör. I Jesu namn.”

Det står ju att
”Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” – Joh 3:18

Jesus jämför att bli frälst med att dricka vatten eller att äta bröd. Jesus talar också om en bred väg som leder till helvetet och en smal väg som leder till himlen och därmed alltså frälsning. 

En vanlig missuppfattning av detta är att det är svårt att bli frälst. Men Jesus menar inte att det är svårt, utan att det är lätt rent praktiskt, med det förbehållet att vi som syndiga människor måste överkomma vår stolthet och inse vårt behov av en utomstående frälsare, samt därefter ödmjuka oss nog att vi ber Jesus att frälsa oss. 

”Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det ska säga: ”Kom!” Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten” – Upp 22:17

Därav indikerar Jesu svar när lärjungarna frågar om det är få som kommer att bli frälsta att det faktiskt är få. Det vill säga, inte för att det i sig är svårt att bli frälst, utan för att det krävs en viss ödmjuket inför Gud och insikt i sitt eget syndfulla tillstånd för att be Jesus om frälsning. En liten mängd ödmjukhet och insikt som folk tyvärr sällan besitter.

”Ännu en liten tid, så finns där ingen gudlös. När du ser på hans plats är han borta. Men de ödmjuka ska ärva landet och njuta stor frid.” – Psalm 37:10-11

Frälsningen är alltså billig för oss (gratis) men dyr för Gud. 

Att hävda en allmän frälsningslära (universalism) är att förneka existensen av synd, behovet av en frälsare och i förlängningen att förneka den bibliske Jesus och Guds egen existens. Det är av denna anledning som denna syn företräds av av Gud förkastade sodomiter, kvinnliga vänsterideologiska feminstpräster som i sin tjänst rebellerar mot Guds ord och ordning.

Den som är verkligt kärleksfull säger sanningen även när den är impopulär. Sanningen är Jesus, och att du måste tro på honom och bli frälst för att undkomma en evighet i helvetet.

”Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” – Joh 14:6

Biblisk frälsningslära

Gud vill inte ha homofiler i kyrkan

Nu har sinnessjukdomen inom den svenska kristenheten nått nya höjder. 

En pastor i evangeliska frikyrkan, Björn Cedersjö får en debattartikel publicerad i tidningen dagen (som på senaste tiden publicerat allt mer kristushatande smörja) där han menar att kyrkor bör ”bejaka samkönade relationer som syftar till kärlek, överlåtelse och trohet”.

Låtsaspastorn Björn Cedersjö

Först ska det vara sagt att Gud är och definierar kärlek. Homofili är straffbart med dödstraff i Mose lag. Gud har inte definierat homofili som kärlek utan som ett lagbrott lika vidrigt som mord.

Är Bibeln otydlig när det gäller homofili? Inte alls. Den som påstår det ljuger. Gud är densamma idag som när han brände upp Sodoms invånare i helveteseld från himlen. 

Om någon skulle få för sig att Jesus inte vill att bögar ska dö kan man ju reflektera över alla de gånger han nämner Sodom och Gomorra i sina predikningar som ett orättfärdigt exempel. 

Eller, om Gud inte hatar homofiler idag, varför står det då i Petrus brev att Gud brände ihjäl Sodoms homofiler som ett varnande exampel för framtida generationers orättfärdiga människor?

”Och städerna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde dem till att omstörtas; han gjorde dem så till ett varnande exempel för kommande tiders ogudaktiga människor.” -2 Petrus 2:6 (1917)

Det är föga förvånande att denna sodomitvurmare förnekar och ljuger om vad Bibeln säger. Bibeln säger ju att 

”För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok.” – Uppenbarelseboken 22:18 (Sfb)

Vi vet att ingen frälst människa ändrar i, eller ljuger om Guds ord. Att göra det är typisk för förkastade människor som i sitt ihärdiga hat mot Herren och hans ord samt deras ständiga förnekelse av det sanna evangeliet överlämnats av Gud till deras eget förfall precis som det skedde med Farao när han envist vägrade ödmjuka sig inför Gud. 

”Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte lyssnade på dem, alldeles så som Herren hade sagt till Mose.” – 2 Mosebok 9:12

”Pastor” Björn Cedersjö passar in på hur Romarbrevets första kapitel talar om Gudshatande homofiler när det säger

”Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.” – Rom 1:21

Och vidare

Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar.”- Rom 1:24

Det finns nämligen onda människor som innerligt förnekar och hatar Gud. Bibeln är tydlig med att det för dessa kan komma en tid då deras chanser till frälsning är över, och Gud överlämnar dem till den orenhet och den högmodigt onda väg de själva valt. 

Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.” – Rom 1:26-27

Bibeln beskriver att Gud ger upp om dessa och att resultatet blir det depraverade tillstånd av förkastelse som drivs av hat mot sin skapare och djup orättfärdighet. Därför förekommer våld och pedofili varje gång homofiler påträffas i Bibeln.

Att dessa skulle accepteras i församlingen är villolära och att förkasta Guds ord. Inte ens otuktiga frälsta bröder eller drinkare ska tillåtas i församlingen (1 Kor 5:11), än mindre då dessa som staten borde avliva på samma sätt som Gud avlivar dem genom eld och aids.

Artikelförfattaren ”pastor” Björn Cedersjö är av missuppfattningen att Gud är demokrat. Tvärt om är det så att Björns känslor , erfarenheter och omläsningar av Bibeln inte spelar någon roll. Gud har sagt det han har sagt.

 

 

Gud vill inte ha homofiler i kyrkan

Abortfrågan är ingen kvinnofråga

Om abortfrågan har att göra med kvinnors rättigheter så har skolfrågor också det.

Eftersom det inte föreligger några biologiska skillnader mellan ett foster i livmodern och ett utanför, kan abortfrågan inte primärt vara en kvinnorättsfråga, utan en fråga om barns rättigheter. Annars borde samma logik ge kvinnor rätt att avliva barn också i skolåldern.

Det är skrämmande att svensk lagstiftning kommer så till korta att den enbart skyddar det redan födda barnet, men inte det ofödda, när bara semantik och omgivning skiljer dem åt.

Kalla det för vad det är, ett barn och inte ett foster. Den verkliga kvinnofrågan är snarare vem som tar ställning för flickors rätt till värdiga liv innan de föds?

Abortfrågan är ingen kvinnofråga

Alla kristna borde vara beväpnade

Kristna måste vara beredda på att försvara sig själva och andra. Såsom samhället ser ut idag, med frekvent våld, en våldtäktsvåg som polisen inte får bukt med samt en kraftigt ökad förekomst av vapen är det värt att begrunda huruvida en kristen man är tillräkligt kapabel att uppfylla sin bibliska plikt att skydda sin familj? 

Bibeln säger ”Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.” – 1 Timoteus 5:8 (SFB)

Primärt handlar den här versen om trogna änkors arbete. Versen är dock applicerbar även på män. Det finns ju flera olika sätt att ta hand om sin familj på. En är givetvis att försörja rent ekonomiskt, en uppgift Bibeln tillskriver mannen. Men att ta hand om någon kan också vara till exempel andligen, eller att skydda sin familj. 

Skulle någon påstå att en man som tjänade mycket pengar och köpte bra mat och dyra kläder till sin familj, men lät familjen bo i ett farligt område med mycket orolighet och kriminalitet verkligen tog hand om sin familj efter bästa förmåga? Skulle han då inte snarast försöka flytta med dem till ett tryggare område?

Självklart är kvinnor och barns trygghet viktigare än materiella ting vi kan köpa för pengar.

I King James perfekta bibelöversättning lyder versen ”But if any provide not for his own, and specially for those of his own house, he hath denied the faith, and is worse than an infidel.”

Det engelska ordet ”provide” kan man översätta med att sörja för någons behov. Onekligen är familjens fysiska säkerhet och trygghet något som det är en kristen mans uppgift att ta ansvar för.

När lagarna i ett land blir till fara för dess medborgare är det rimligt att dessa medborgare överväger civil olydnad snarare än att passivt förgås under ett orättfärdigt styre.

”Då svarade Petrus och apostlarna: ”Man måste lyda Gud mer än människor.” – Apg 5:29

Pacifism är inte en biblisk lära. Jesus befallde sina lärjungar att bära svärd. Det står i Lukas 22:35-38 ”Sedan sade han till dem: ”När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?” De svarade: ”Nej, inget.” ”Men nu”, sade han, ”ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett, för jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt.”

Då säger kanske någon att det visst inte rör sig om ett riktigt svärd, utan är bildspråk. Men i nästa mening svarar lärjungarna honom ”De sade: ”Herre, här är två svärd.”, varpå Jesus svarade ”Han svarade dem: ”Det räcker.”

Här ser vi alltså att det rörde sig om riktiga svärd. Då säger kanske någon att det var för att uppfylla profetia, eftersom det ju står ”…jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt.”

Men betänk då detta: Var Jesus en förbrytare? Svaret är givetvis nej. De Kristusförnekande rabbinska judarna ansåg honom förvisso en hädare, men deras syn på honom gjorde honom inte till förbrytare, än mindre var Jesus på något sätt orättfärdig i det att hans sällskap var beväpnat.

Notera också att lärjungarna redan hade dessa svärd. De behövde alltså inte ta Jesu råd och sälja sina mantlar för att köpa svärd.

En liknande inställning till vapen ser vi i Femte Moseboken. När Gud instruerar israeliterna i hur de ska förhindra smitta och orenhet genom att uträtta sina behov utanför lägret utgår Gud ifrån att var och en innehar ett vapen. 

King James Bibel lyder ”Thou shalt have a place also without the camp, whither thou shalt go forth abroad: And thou shalt have a paddle upon thy weapon; and it shall be, when thou wilt ease thyself abroad, thou shalt dig therewith, and shalt turn back and cover that which cometh from thee…” – Deut 5:12-13 (KJV)

Gud säger alltså i princip att när du behöver uträtta dina behov, sätt då fast en spade på ditt vapen som du kan täcka över det med. Det tycks som en självklarhet att israeliterna var beväpnade och stridskunniga.

Vad ska man då rent konkret göra om man vill vara trygg och säker, eller om man som man vill kunna försäkra sig om att man kan sörja för sin familjs säkerhet?

Delvis är det viktigt att vara stark och något tränad i att kunna försvara sig. Jag ska försöka att skriva så rakt på sak som möjligt så att det är applicerbart. I princip räcker armhävningar och upphopp långt för att bygga en bra grundstyrka för såväl män som kvinnor. 

Det kan se ut såhär för en tämligen otränad: 5 eller 10 armhävningar gånger 3 eller 4, och lika många upphopp, upprepat två gånger per vecka. Är man starkare än så kan man göra till exempel 20 armhävningar gånger 3 eller 4, och lika många upphopp. 

Detta är givetvis bara ett förslag. Någon springer veckovis och någon tränar med vikter. Det är en fråga om vad man tycker om, men någon form av regelbunden styrketräning är starkt att rekomenderas för män. 

Kampsport är ett ypperligt alternativ, men de asiatiska kampsporterna (Budo) har ofta religiösa element som inte passar sig för en kristen. De är dessutom ofta helt värdelösa i faktiskt självförsvarssyfte. 

Beprövade kampsporter som tränas av olika polisorganisationer och av militär är att föredra. De är bevisat effektiva. Det är främst Boxning, MMA, Muay Thai (Thaiboxning), Brasiliansk Jiu-jitsu och kanske Judo och Krav Maga. Tränar du någon av dessa i ett års tid så kommer du att lära dig bra grunder i självförsvar. I synnerhet de tre förstnämnda är att föredra.

Kom ihåg vad kung David sa ”…Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida…” – Ps 144:1 (1917)

Och ”…du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!” – Ps 18:35

I praktiken handlar det om att öka sitt våldskapital för att försäkra sig om att man kan avvärja våld.

I dagens samhälle är det som sagt värt att betänka huruvida det är rätt och riktigt att laglydiga medborgare inte ens har rätt att inneha något så värdelöst som pepparspray medan varenda stad är full av illegala vapen bland människor som utgör ett hot mot resten av befolkningen?

Här i USA har man rätt att bära kniv (lagarna skiljer sig mellan delstaterna). I de flesta delstater får man ansöka om licens att bära pistol, antingen synligt eller dolt under kläderna. Pepparspray säljs på bensinmackarna utan åldersgräns. Hotet är detsamma över hela världen, men försvarslösheten är ett svenskt fenomen.

Bör då svenskar överväga att beväpna sig? Exempelvis är ett hagelgevär för jakt också ett bra vapen för att skydda hemmet. Överväger man att bära en kniv bör man bära en slidkniv, det vill säga inte en fällkniv av någon sort. En vanlig morakniv är ett billigt och pålitligt alternativ. 

Man bör också vara medveten om att det är ett brott som faller under vapenlagen och att man kan få betala ringa böter om polisen mot all förmodan skulle ha en aning om att man bär den, och att de dessutom skulle bry sig. Det är ett bagatellbrott, men likväl ett brott. 

Notera att jag uppmnar till att man begrundar dessa frågor, men att jag inte uppmanar något att bryta mot svensk lagstiftning.

Halvautomatisk pistol av märket Smith & Wesson, lämplig att bäras i självförsvarssyfte eller förvaras i bilen (USA)
Alla kristna borde vara beväpnade

Svenska pastorer är landsförrädare

Den svenska kristenheten företräds av impotenta hen-män som inte har ryggrad att predika mot synd, inte står upp för de kontroversiella lärorna i Bibeln, men däremot står på barrikaderna för politiskt opportunistiska socialistidéer som de hanrejer de är, så fort tillfälle ges.

”Ropa för full hals, håll inte tillbaka. Höj din röst som en basun och förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs hus deras synder.” – Jesaja 58:1 SFB

Stefan Swärd är en av dessa hen-marxister som länge vurmat för främlingar i Sverige medan han förmodligen aldrig yttrat ett kontroversiellt ord om något som faktiskt är bibliskt. (Jag hittade iaf inget när jag googlade)

Att vurma för att främlingar ska få stanna i Sverige när man inte entydligt sluter upp mot abort, homofili och invandrarvåld är hyckleri som visar vad dessa äckliga baby boomers egentligen har för avsikter. 

Landsförrädaren Stefan Swärd

Tillsammans med drygt hundra andra så-kallade pastorer signerade Swärd nyligen det fullkomligt Sverigehatande  ”pastorsuppropet” som springer EU-globalisternas agenda fullt ut. I Aftonbladet och Dagen beskriver dessa pastorer hur de tar ställning för ett befolkningsutbyte, och kräver främlingars rätt till Sverige framför svenskars rätt till en fungerande svensk rättsstat.

(https://www.dagen.se/nyheter/nytt-pastorsupprop-infor-eu-valet-det-har-blivit-samre-1.1525430)

Artikeln inleds med social-gospel-parollen ”Att värna om människor på flykt är en grundläggande kristen värdering”

Det låter ju nästan bra. Men stämmer det? Är flyktingpolitik något uppenbart och fundamentalt i Bibeln?

Nej, inte alls faktiskt. De verser dessa människor i regel faller tillbaka på kommer från den mosaiska lagen vilken de själva förnekar i allt som inte är politiskt korrekt, tex dödsstraff för mördare såväl som homofiler och äktenskapsbrytare och att det är motbjudande för en man att ha kvinnokläder. 

Observera att de verser de använder för sina antisvenska marxistsyften talar om främlingar, inte om ekonomiska migranter eller asylinvandrare.

Verserna lyder som följer


”När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren er Gud.” – 3 Mosebok 19:33-34 (SFB)


”Också ni ska älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.” – 5 Mosebok 10:19


Dessa verser används alltså för att säga att okontrollerad massinvandring är ett påbud från Gud. Är det vad verserna säger? Nej. 

Det enda de talar om är hur du ska behandla främlingar i landet. Primärt talar Gud till de bibliska israeliterna, det är ett påbud rörande mellanmänskliga relationer mellan hebréer och hedniska proselyter- inte ett upprop till multikulturalism och öppna gränser. Att hävda annat är inte ett exegetiskt felsteg, det är lögn.

Låt oss titta närmare på några uttdrag ur pastorernas artikel.

”Viktor Orbán och andra politiska ledare göder och söker stöd i människors rädslor och hävdar att de ska rädda sina egna länder och Europa genom att bygga murar…”

De anser alltså inte att Europa är värt att räddas när befolkningen bokstavligen våldtas och mördas av låtsasflyktingar utan europeisk asylrätt eller faktiska asylskäl. (Inte för att det gjort någon skillnad) Istället misstänkliggör de folk på grund av deras högst legitima rädslor.

När svenska kvinnor gruppvåldtas och mördas vill svenska pastorer att du ska veta att de sätter invandrarnas situation först. 

Det viktiga för dessa vidriga människor är att deras kvinnohat kan få spridas till gemene man så till den milda grad att svenska kvinnor, precis som idag, kan gruppvåldtas och mördas utan att de ansvariga våldsamma främligarna får stå till svars för sina brott och faktiskt straffas. 

Artikeln fortsätter Vi kan även konstatera att samtalsklimatet blivit sämre. Det är skrämmande att ta del av det näthat och den rasism som sprids genom sociala medier. Vi behöver se fler motrörelser. Det krävs också att vi alla är vaksamma över vilket språk vi använder.”

Återigen anser dessa misogyna landsförrädare att antirasismen är det väsentliga. Vad som ligger bakom ilskan mot stora grupper invandrare och ett hårt språkbruk bekommer dem inte. Sveriges kristna företrädare vill att du ska veta att det är du som reagerar på befolkningsutbytet och invandrarvåldet som är problemet. 

De fortsätter Invandringens avigsidor betonas ständigt i dessa dagar. Förortskriminalitet, bidragsberoende, skolor som inte fungerar, segregation – det är många problem som hävdas bero på invandringen. Många av dessa drabbar främst alla de skötsamma invandrarna, inte de etablerade svenskarna.”

Notera att de säger att de nämnda problemen (av vilka de inte nämner våldtäkter och mord) ”hävdas” bero på invandringen. Det innebär alltså att dessa folkförrädare på fullaste allvar har mage att i nationell media förneka att exklusivt etniska svenskar är offer för invandrarvåldet. Enbart svenska kvinnor gruppvåldtas av enbart somalier, eritreaner, afghaner m.fl. Har man läst ens en handfull förundersökningsprotokoll så är bilden entydig. (Den är lika entydig om man läst 100)

De skriver vidare att ”I vår omvärld har retoriken blivit starkare för en sluten nationalism, ibland med kristna förtecken.”

Vad är det som är negativt med positiv nationalism, självbevarelsedrift och kristen traditionalism? Här läser vi mellan raderna hur den vänsterideologi som dessa herrar företräder lyser igenom. De vill utmåla sig som de kristna mot nationalisterna, men är i själva verket marxister som sparkar nedåt.

I en senare artikel tillfrågas Swärd varför de varnade för Trump och Orbán. Han svarade ”För att de har blivit galjonsfigurerna för sluten nationalism och stopp för migration.

Swärd bekänner alltså färg helt öppet och ser nationalism som något destruktivt. Hans prioritet är invandringen, inte ett stopp på invandrarvåldet, samhällsmoralen eller ens rikets säkerhet. Nej, så länge det formligen väller in främlingar är dessa icke-kristna landsförrädare nöjda.
(https://www.dagen.se/nyheter/stefan-sward-vi-vill-ha-en-mer-generos-varld-1.1525985)

Som avslutande kommentar kan jag nämna att det tveklöst skulle vara så att om det forna teokratiska Israel hade åtnjutit svensk våldtäktsstatistik, upplopp och mordfall så hade varenda skyldig främling omgående stenats till döds för sitt brott. 

Däri ligger den slutgiltiga skillnaden, att under Guds lag skulle kriminella främlingar ha avrättats medan de i Sverige får finansiellt stöd till bostad och kanske helt slipper fängelsestraff.

Svenska pastorer är landsförrädare