Det är klart att judarna dödade Jesus

Det är inte ett subjektivt, vinklat påstående att säga att det judiska folket som kollektiv dödade Jesus. I Bibeln står det att judarna upprepade gånger utbrast att Pontius Pilatus skulle döda Jesus. ”Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.» Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»”
– Matteus evangelium 27:22‭-‬23 (1917 års bibelöversättning)

Att judarna inte skulle dödat Jesus är en samtida myt. Det är helt uppenbart i bibelberättelsen att så var fallet. Det är heller inte så att dagens judar nödvändigtvis förnekar detta. I deras totala förakt för kristendomen och Jesus uttrycker de sig ofta stolt och nonchalant över det faktum att dåtidens judar avrättade den utlovade messias. (Amerikansk rabbin ser inget problem i att judarna dödade Jesus –

Det mest anmärkningsvärda i sammanhanget är dock något som få känner till, i synnerhet eftersom bibelkunskapen idag är mycket bristfällig hos gemene man. Det är nämligen så att det samlade judiska folket, detsamma som ihärdigt begär att Pontius Pilatus ska korsfästa Jesus, även uttalar en förbannelse över sig själva.

De säger i verserna som följer ”När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.» Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»
– Matteus 27:24‭-‬25 (min fetmarkering)

Detta säger de för att stilla Pontius Pilatus oro över att bli delaktig i att avrätta vad han uppfattar vara en rättfärdig man. Notera att det står ”allt folket”, det vill säga att en unison skara samlade judar, inte enkom den religiösa eliten och prästerskapet, tog på sig ansvaret för Jesu avrättning.

Anledningen till judarnas förakt för Kristus är nu som då att de i sin avfällighet från biblisk doktrin anser honom heretiskt. Johannes evangelium läser

”Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.” – Johannesevangeliet 5:18 (Svenska folkbibeln 2014)

Vidare talar inte endast evangelieberättelserna om judarnas ständiga förföljelse av Jesus och de första kristna, även Paulus betonar detta i sina epistlar. I första Tessalonikerbrevet säger han att judarna dödade Jesus och berättar att förföljer de kristna, att de inte behagar Gud och att Guds vrede är över dem.

”Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna,

som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor

när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.
– Första Tessalonikerbrevet 2:14‭-‬16

Sammanfattningsvis står det utom all tvivel att bibeln lär att dåtidens judiska kollektiv dödade Jesus. De enda som förnekar detta historiska faktum är de som drivs av en politisk agenda och förkastar bibelns trovärdighet.

Det är klart att judarna dödade Jesus

The long story of this blog and how I became an Independent Fundamental Baptist

Raised in an agnostic home with a catholic stepfather, I was peculiarly enough intrigued by christian imagery from an early age and always felt at home in the Evangelical-Lutheran (at the time) state church of Sweden. Although my visits to the church were few and far in between, almost exclusively at school endings at summer and Christmas vacation as is tradition in Sweden, I still felt at home there.

Beyond the familiar feeling, I never exactly contemplated, or knew for that matter, any christian beliefs. I did however always have a sort of natural belief in God, and remember praying as early as around five years of age.

In my late teens I promised myself to seek the truth about the existence of God after I reached the conclusion that life in a non-theistic evolutionary context is, at least, meaningless in the true sense of the word. I realized the absurdity of the magnitude of this cause, but I owed myself an honest attempt.

From there I went on to search within the realm of religion for a few years, a long story better told at another time. However, one thing led to another and in 2012 in a winter cold rural Sweden I was tought and understood biblical salvation, my sinful state and need of a savior, and so prayed for Christ to save me.

It was a tumultuous experience to navigate the landscape of contemporary christianity as a newly saved twenty-some year old student with periodic alcohol issues. This led me to the same search as I had previously been occupied with, although now solely within what I perceived to be wider christendom, to find out specifically what to believe in doctrinal matters and what church or group that were right. Was I a pentecostal? Or perhaps a catholic? After all, early Swedish history was heavily catholic, and I had catholic family.

I found independent baptist preaching online, the same way I found initial information about any religion or christian group. It was evidently biblical preaching, with distinct dogmatic sermons with a tendency to strongly call out sin and wickedness from the pulpit. It was Isaiah and Simon Peter-type of preaching. It is no secret that I became a part of and partly still am in what is considered the Steven Anderson-camp, but I would say that I listened to every bible believing sermon that I could find, a whole lot of Doctor Jack Hyles for example.

Unfortunately to this day independent baptist churches do not understand to make proper use of the internet to reach people. After all criticism, it is just a fact that Steven Anderson is the one that popularised the fundamental baptist doctrines and viewpoints internationally for the young people of today.

Either way, when I visited family in the US in the winter of 2014, I made sure to visit a fundamental baptist church. I was very well received and was introduced to a brother there that tought me how to go soulwinning. We spent a great deal of time soulwinning and fellowshipping, not seldom discussing bible doctrine or matters of christianity and fundamentalism.

Upon my arrival again in Sweden some weeks later, I found myself feeling revived in my spirit and I couldn’t help but to feel more rooted and grounded in my christianity. So far I had been somewhat of an independent fundamental baptist and sort of a halfway King James-onlyist, but now I had actually been to an independent baptist church and at least to some degree become part of their fellowship. It was the real deal.

I had previously felt a bit ridiculous to identify with such an American branch of christianity while living across the world in the darkest north. However, I now felt as if it was not only the most reasonable and bible-believing type of christianity, but also a very viable option for christians internationally to adhear to. The old monopoly of wishy-washy pentecostalism in Sweden was over in terms of being bible-believing. An autonomous baptist movement with international ties was the only way to go.

I could not refrain from being baptist if I were going to chose to take the bible seriously. It was inevitable. It was around this time that I started my blog, initially just out of a sense of wanting to take a more biblical stance in Swedish christianity than what I found elsewhere.

I thought that there was a necessity for someone to say what the bible really says, and not to sugar-coat it and compromise. Especially I wanted to do so in swedish for swedes, so that swedish christians would no longer be able to hide behind high-minded illusions that Americans are crazy and dismiss any opinion not publically accepted in Sweden. Swedish evangelicals and pentecostals alike were lame and weak, so I wanted to show that there was another way to go.

The same year I started to attend a theological seminary for college. Needless to say it was a starch contrast to the bible fundamentalist type sermons I listened to. There were interesting subjects to study, like church history and classes in rhetoric, but mainly I spent my days there trying to wrap my mind around how the teachers (Lutheran priests, doctors of theology and even some former baptist pastors) could possibly manage to combine such a liberal world view with their claimed expertise in the bible. Every stance they took was a questioning of the infallibility and literal meaning of the bible.

Although I had endless interesting discussions with priests to-be and all sorts of evangelicals, I ended up leaving a year prior to graduating to do some online courses while I worked. I had had enough of the political correctness that was in the classes and among my fellow students.

At that point I had established a good friendship with a Sri Lankan brother that had left the faith movement and joined me in many IFB doctrinal viewpoints.

Him and I had gone soulwinning a couple of times in 2014 and established a small bible study group in his house, were him or I would do some short preching followed by singing out of some Soul Stirring Songs and Hymns-hymnals I had brought i America, before we had some prayer time. On most weekdays we would sit at the seminary to study, but also find time to watch sermons and discuss biblical matters.

In 2016 I moved to the US and began attending an Independent baptist church. By then, the brother I had previously gone soulwinning with had distanced himself from me and all IFB people, seemingly since he had become open to pentecostalism and had gotten the idea that he would start a church with no qualifications for pastoring. A shame of course, but I have repeatedly noticed how emotionalist types of christianity attract people that don’t care to put in the hard work of studying.

As of now, my family and I attend our third independent baptist church. We have moved and thus switched churches, but have also freekwently felt ostracized and met with suspicion by independent baptist pastors and church staff, something quite common for anyone considered an ”Andersonite”. Everyday life has gone from seminary studies and having plenty of time for the things of God, to now attempting to balance a long work week with family and church and all the things that go with that.

In retrospect, I just wish that there were more Bible-believing churches in Sweden where people could get both the milk and meat of the word, and not have to be restrained to liberal churches with messy salvation doctrine and a love for all things queer and worldly.

The so common notion in Sweden that charismatic silliness is biblical, or even spirit-filled, is disastrous for saved believers and have resulted in a Christendom as dead as a door nail.

Many are starving for bible truth and hard preaching, but their hunger remain unsatisfied and thus they never grow in sanctification, and can never reach other swedes with the gospel. I am glad I came to the U.S. where good churches still exist, but I feel bad for those saved few that are stuck there, those seven thousand that have not bowed unto Baal.

Soulwinning in Miami in 2014
The long story of this blog and how I became an Independent Fundamental Baptist

Tre steg för att befria dig själv och Sverige

Det första du kan göra för dig själv och för Sverige, för att försäkra dig om att du faktiskt åstadkommer någonting av nytta för dig själv och nationen, är att växa upp och axla allt det ansvar som därtill hör.

Denna första punkt handlar i synnerhet om äktenskap, att du gifter dig och på så vis cementerar en stabil grund på vilken ditt resterande livsverk kan byggas. Äktenskapet har varit nationens kitt sedan urminnes tider, den minsta institution varur allt annat härör.

Det andra du kan göra är att skaffa många barn och uppfostra dem rätt. Lär dina barn god kristen moral, ge dem god självkänsla och lär dem att försvara sig själva och andra, både fysiskt och verbalt. Sverige är inte en geografisk plats, utan ett folk, ett rike och dess gemensamma anfäder och historia.

Det är därför i dubbel bemärkelse synd att svenskar skaffar så få barn. Gud befaller oss i Bibeln att föröka oss och säger även att barn är en Guds välsignelse.

Om du har möjlighet bör du hemundervisa dina barn (Finland, Usa eller liknade). Lär dina barn om Sveriges historia, om marxismens inflytande i samhället och den judiska ockupationsmakten.

Vänj dessutom dina barn vid att läsa mycket och spendera tid utomhus i naturen med dem. Hjälp dem att bli kompetenta, handlingskraftiga och starka. Svarva dina barn genom närvaro och medveten uppfostran till att bli tänkande, resonerande intellektuella människor med mod, erfarenhet och kunskap.

Det vill säga, sikta på att göra dem resistenta mot det gift som kommit av efterkrigstidens fårskallar till vuxna och deras världsfrånvända agenda av dekadens.

Det tredje du kan göra (fast detta kanske faktiskt är det första) är att kraftigt stärka ditt kapital och därmed ditt oberoende.

Med kapital menar jag två saker. Å ena sidan behöver du se till att du på något vis tjänar tillräckligt med pengar för att försörja din familj, samt kan bistå andra om det skulle behövas. Detta kan du göra på olika sätt, men det börjar i regel med att välja en karriär och se till att bli konkurrenskraftig i ditt fält. Det är oväsentligt om du utbildar dig till jurist eller ekonom, eller om du blir plåtslagare på gymnasiet.

Poängen är att du ska undvika att belåna dig så långt det går, tjäna så mycket du kan inom vad som är en  rimlig mängd arbete för en familjefar, samt investera så mycket du kan inför framtiden.

Målet är inte att bli rik, utan att vara medveten och strategisk med sina finanser så att man inte behöver vara beroende av konjunktur, arbete eller lån till den grad att man är begränsad och ens familjs livskvalitet försämras.

Den andra aspekten av att stärka sitt kapital handlar om ens våldskapital. Det betyder inte att man ska vara våldsam eller bruka våld, utan att man ska kunna bruka våld om det skulle behövas, och att det ska synas att man kan det.

Genom förmågan att använda våld förhindrar du våld. Det är enkelt. Den som är kort och tanig kan inte försvara sin familj. Den som är kort och bitig kan försvara sin familj. Den som är kort och tränat kampsport kan försvara sin familj. Den som är lång men tanig kan inte försvara sin familj. Detta är givetvis en förenkling, men stämmer ganska väl i Sverige där man inte kan bära vapen legalt.

Alltså bör du som man ägna dig åt någon form av styrketräning och någon form av effektiv kampsport. Du bör lära dig att äta rätt. Därigenom kommer du att kunna förhindra att du ser ut som ett klent offer, och behöver antagligen aldrig ens använda våld.

Om du ändock mot all förmodan skulle behöva bruka våld för att skydda din familj eller dig själv så kommer det att ligga i ditt intresse att vara starkare och överlag bättre förbered fysikt och mentalt på konfrontation. Det är betydligt svårare att övermanna en man på 180 cm som väger 80 kilo och har tränat boxing i ett år, än en man på 180 cm som väger 70 kilo och aldrig tränat någonting.

Betänk att svenska män idag, en tid då Sverige i princip är under ockupation av främmande folk som våldför sig på landet och dess medborgare, är kända för att vara fega och mesiga. Är det fördelaktigt?

Om det första folk du möter på stan tänker är att du ser ut som en svag mes, så är du varken i din bibliska roll som man, eller i en särskilt gynnsam situation i dagens asylsverige. Det är okej att bli arg, det är till och med ens plikt att såväl bli arg som att försvara sig själv och andra om de exempelvis utsätts för våld.

Dock får inte träning, precis som med allting annat, inte komma ivägen för familjen. Det är inget manligt med att träna två timmar om dagen för att kunna leva upp till homofila kroppsbyggarideal.

Tre steg för att befria dig själv och Sverige

Välsignelsen i dubbla gudstjänster

Idag var jag i kyrkan med familjen. En broder predikade om Mose liv och exempel. Det var bra. Han nämnde i förbigående fenomenet att det är olika personer som kommer på söndagsmorgnar, än vad det är som kommer söndagskvällar och onsdagskvällar.

Inom independent fundamental baptistkyrkor (oberoende fundamentala baptistkyrkor) är det nämligen kutym att ha tre gudstjänster per vecka, vilka man förväntas gå på om man är hängiven kristen. Det är en gammal tradition som lever kvar.

Man märker ganska snabbt att de som går ut och knackar dörr för att predika evangeliet, som kan sin Bibel och försöker att leva därefter, det är de som kommer på alla tre gudstjänster varje vecka. ”Three to thrive” kallas det, alltså tanken att om man går på tre gudstjänster per vecka så frodas ens kristna liv, medan man hankar sig fram om man bara går på en.

Med min övertid och hektiska schema har vi haft svårt att gå mer än en gång i veckan. Även det har varit en kamp många gånger, och dessutom blir det svårt med alla barn. Men nu när brodern som predikade nämnde detta idag så tänkte jag att vi borde gå ikväll också!

Sagt och gjort kom vi iväg trots allt som måste förberedas inför måndag och ny vecka. Min vän, kyrkans bibliskt kvalificerade diakon, predikade om att välja att leva för Gud efter att vi blivit frälsta. Det var bra. Men det faktum att vi faktiskt kom dit, fick träffa och språka med bröderna och systrarna i tron och att barnen fick träna på att sitta ner och höra Guds ord, innan de fick leka med sina vänner, tror jag var viktigare.

Det blev till välsignelse, och jag blev själv uppmuntrad något av Guds ord. De två gudstjänsterna ramade in dagen fint, som för att helga hela söndagen. Vissa traditioner är tomma och obibliska, men andra är bra och kan stärka de frälsta i deras tro.

Hebréerbrevet 10:25, reformationsbibeln

Välsignelsen i dubbla gudstjänster

Äktenskap och församlingsliv -Gästartikel

Gästartikel av broder Andreas Karlsson. Andreas är en broder i trettioårsåldern som vuxit upp inom pingst.

Ett äktenskap inför Gud är enbart mellan en man och en kvinna.

Efesierbrevet kapitel 5 (j.f. 1 Pet. 3:1-7, Col. 3:18-19 etc.) ger instruktioner. Detta är att mannen älskar sin hustru, såsom Kristus älskar sin brud församlingen och gav sitt liv för den. Samt att kvinnan ska respektera vördnadsfullt och vara lydig sin man, såsom även församlingen ska vara underordnad Kristus. Vilket kan sammanfattas i sista versen,

Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.” Efesierbrevet 5:(22-)33 (SFB)

Det är onekligen så att detta är Guds bud för ett hållbart äktenskap. Om folk lydde bibelns råd, så skulle de vara lyckligare då Gud har skapat oss och vet allt om både män och kvinnor.

Detta kan låta svårt för dagens feministister att förstå, men Gud vet bäst för oss, inte Pridesympatisörer.

Sexualitet mellan en gift man och kvinna är något vackert som ger intimitet och livskraft då dess funktion är att skapa barn. All annan form av sexualitet är alltså mer eller mindre otukt, som skadar individen och samhället, som man ska avstå ifrån och varna andra för.

RFSL (Riksförbundet För Sexuell Lösaktighet) har alltså felat gravt! Den sexuella förvirringen idag har nog aldrig sett sin like, vilket gör att än mer perversa former av ”kärlek” samt vad folk kan se på i media börjar tillåtas i samhället, beteenden som är ytterst skamliga.

De flesta svenskar och församlingar har vänt kappan efter vinden och har inte vågat säga emot synden, vilket bidragit till att ondskefull sodomi, pornografi, våldtäkter och människohandel kan sprida sig som pesten!

Och ha ingen delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar, utan tillrättavisa dem i stället. För vad de gör i hemlighet är till och med skamligt att tala om. Men allt detta blir uppenbarat när det avslöjas av ljuset, för allt det som blivit uppenbarat är ljus. Därför säger han: Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så ska Kristus ge dig ljus.

Efesierbrevet 5:11-14 (Reformationsbibeln)

Det bibliska äktenskapet är den enda modellen för en kärnfamilj och att skaffa många barn är något välsignat.

I Sverige har det skett omkring 24 000 skilsmässor varje år. Den förfallna kulturen gör att kvinnor och män bedriver sådan otukt med folk de inte älskar och som de inte heller tänkt gifta sig med, vilket ger konsekvenser för många äktenskap och ofödda barn.

De många aborter vi ser idag beror dels på själviskhet, män och kvinnor som inte tar ansvar, som inte har kärlek till varken partnern eller barnet. I endast Sverige har det skett mer eller mindre 100 aborter varje dag (eller 36500 per år) sedan många år tillbaka. Hade varje fader och moder älskat sitt barn så hade de blivit föräldrar eller verkat för adoption istället, fastän vissa menar sig abortera av kärlek om fostret är missbildat eller sjukt.

Men idag då kvinnor har press på sig att arbeta lika mycket som män, att ”självförverkliga” sig själva, så offrar väldigt många sina egna ofödda barn, för sin karriär, livsstil och även för sitt festandes skull.

De flesta vet inte ens hur en abort går till, skulle de ta reda på det skulle många ändra åsikt och vara emot det. I Sverige är det nu möjligt upp till 5 månader med mord av foster, det än mer dekadenta NYC tillåter nyligen detta upp till födseln, vilket är ytterst förfärligt (om de inte höjer åldersgränsen ännu mer så att säga).

De flesta tycker detta är en kvinnas rättighet, medans det ofödda barnets rätt till liv negligeras om den ens existerar för abortliberaler. Biologiskt och etiskt sett är ett foster vid konception en människa inför Guds ögon, en unik skapelse som är beroende av sin moder för att överleva. Att låta andra ta hand om det födda barnet, om man inte kan själv, är det enda humana och livskraftiga valet.

Lusta, otukt, äktenskapsbrott och abort är alltså väldigt allvarligt inför Gud, speciellt om i församlingen, då vi ska veta bättre. Många frikyrkor predikar inte nog mot synd som de borde, utan är snarare paraliserade av synden. Frikyrkomöten har blivit för lika nattklubbar och konserter och många verkar inte bry sig fullt så mycket ifall medlemmar syndar eller inte.

Jag har ofta sett kvinnliga pastorer med korta kjolar, män med biffiga armar, samt med åtsittande kläder på deras scener – vad sänder det för signaler? Även många medlemmar klär sig sensuellt och utmanande, vilket med uppjagad konsertstämning, tyvärr ofta kan förleda till otukt

Jag har ofta sett kvinnliga pastorer med korta kjolar, män med biffiga armar, samt med åtsittande kläder på deras scener – vad sänder det för signaler? Även många medlemmar klär sig sensuellt och utmanande, vilket med uppjagad konsertstämning, tyvärr ofta kan förleda till otukt.

Fly otukten. All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den Helige Ande, som är i er och som ni har fått från Gud, och att ni inte tillhör er själva? För ni är dyrt köpta. Så förhärliga därför Gud i er kropp och i er ande, vilka tillhör Gud.1 Kor. 6:18-20 (Reformationsbibeln)

För ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra genom kärleken, för hela lagen är fullbordad i detta enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv.Gal. 5:13-14 (Reformationsbibeln)

I församlingarna predikas inte nog mot den lustfyllda kulturen, som bidrar till de många skilsmässorna och aborterna vi ser i församlingar idag. Kyrkorna är inte nattklubbar eller konserter där man raggar och ska bli beundrad för sin skönhet, därför bör män och kvinnor klä sig med respekt och vördnadsfullhet. Iallafall män kan generellt vara väldigt känsliga för visuella intryck, och måste hela tiden kolla bort ifrån lättklädda kvinnor.

I allafall män kan generellt vara väldigt känsliga för visuella intryck, och måste hela tiden kolla bort ifrån lättklädda kvinnor.

Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” Matteus 5:27-28 (SFB)

Församlingen måste vara ett föredöme och sträva efter att leva heligt inför Gud och hålla fåren obefläckade av världens synd. Det är en helig församling där vi ska ha uppbyggelse och kunna fly ifrån världens lusta och förfall.

Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, tro och kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.” – 2 Timoteusbrevet 2:22 (SV1917)

Täckande kläder är alltså att föredra, var och en får handla efter sitt Gudagivna samvete. Långt hår är ju givet kvinnan som ett täcke, men inte för att inge lusta i församlingen, utan för respekt till Gud och änglarna, för vissa kan det vara passande med täckande sjal annars, det är en ära för henne, men för en man är det en skam att ha långt hår. (1 Kor. 11:2-16).

Kvinnor ska även inte se ut och bete sig som män. Samt att männen bör ge upp sin femininitet och världsliga metrosexualitet. Många män har blivit veka av kulturen och inte tagit sin uppgift som Gud givit dem.

Kvinnor styr ibland över männen och tar positionen som pastor fast bibeln säger att detta är mannens ansvar. Idag är det lika vanligt att se kvinnliga förkunnare såsom manliga, fastän bibeln uttryckligen säger att kvinnor ska vördningsfullt underordna sig männen, även i församlingslivet (1 Kor. 14:34-40, 1 Tim. 3 etc).

Kvinnor har viktiga ansvarsområden att uppfostra barn, leda folk till frälsning, vara föredöme för barn samt kvinnor och män i sitt gudfruktiga beteende. Men endast männen har fått uppgiften att vara främsta ledare för sina familjer, samt som pastorer och äldsten i församlingarna.

För kvinnors, deras familjs och församlings skull är det bäst att respektera och förstå direktiven.

Likaså ska också kvinnorna pryda sig i anständig dräkt med blygsamhet och återhållsamhet, inte med håruppsättningar eller guld eller pärlor eller dyrbara kläder, utan med goda gärningar såsom det passar kvinnor som bekänner sig vara gudfruktiga. En kvinna bör i stillhet låta sig undervisas med all undergivenhet. Men jag tillåter inte en kvinna att undervisa, inte heller att bestämma över mannen, utan hon ska vara i stillhet. För Adam skapades först och sedan Eva. Och Adam blev inte bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon ska bevaras genom barnafödelsen, om de förblir i tro, kärlek och helgelse i renhet.

1 Timotheosbrevet 2:9-15 (Reformationsbibeln)

Det är alltså skillnad på ”världens” vishet och vad vår Fader vet är bäst för oss angående äktenskap och församlingsliv. Vi bör eftersträva att följ Guds ord som Guds utvalda och heligt folk.

Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att ni ska förkunna hans underbara gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” – 1 Petrusbrevet 2:9 (Reformationsbibeln)

Äktenskap och församlingsliv -Gästartikel

Angående Youtubecensuren

Igår blev min kanal SwedishBaptist avstängd från Youtube. Detta utan förvarning, med motiveringen att Youtubes regelverk inte tillåter att man ”glorifierar eller uppmanar till våld mot annan person emmer folkgrupp…” (Fri översättning).

Det står också att jag inte får öppna ett nytt konto. Det rör sig alltså om punktmarkering av åsiktsbrott.

I ärlighetens namn är jag inte förvånad över nedstängningen i sig, även om det inte framgår vilken video eller kommentar det rör sig om.

Jag har noterat en kraftig restriktion av i synnerhet alla sorters material som ens i det perifera ställer sig tveksamt gentemot judendomen eller judiska maktförhållanden.

Till exempel hade jag videor där kyrkofäder citerades angående deras syn på judendomen, och alla sådana videos samt predikningar av pastor Steven Anderson på ämnet togs bort av Youtube tidigare i år. Om det fakiskt är på den grunden som min kanal togs ner kan jag bara spekulera i, men det tycks sannolikt.

Visserligen attackerar och anmäler homolobbyn mina videor, men i regel agerar de hetskt och hotfullt, snarare än att vara taktiska.

De drastiska steg mot förakt för allt vad yttrande-och åsiktsfrihet som sociala medier lider av kommer ofrånkomligen att implodera. Deras plattformar blir obsoleta när diktatorisk förföljelse av vanligt folk införs som modus operandi för att underkuva och tukta människor till att lyda den politiskt korrekta socialmarxistiska åsiktsnormen.

Jag kommer att göra nya videor, men främst se över hur jag kan använda den här bloggsidan mer effektivt. It-kunskaper efterlyses!

Jesus som är sanningen segrar även över makthungriga sociala-medieföretag.

Guds frid!


There is no peace, saith the LORD, unto the wicked.” – Is 14:14

Angående Youtubecensuren

Himlen och tusenårsriket

Tusenårsriket och det nya Jerusalem borde vara en central del av vår teologi. I vår dagliga bekännelse borde tusenårsriket stå i centrum tillsammans med evigheten. Tanken på att vi ska leva en evighet i salighet hos Gud är svindlande och fantastisk.

Samtidigt kan vi ha svårt att begripa det något vaga begrepp som himlen ibland framställs som. Där kan tusenårsriket fylla ett psykologiskt och emotionellt tomrum inom oss, så att vårt framtidshopp kan vara konkret och levande eftersom vi lätt kan föreställa oss ett liv på jorden.

Det står ju i Bibeln att vi efter Jesu återkomst först ska leva tusen år i ett jordiskt rike med Kristus som regent. Där ska vi regera med honom vilket givetvis förutsätter att det finns något att regera över.

Bibeln ger oss endast små fingervisningar om vad denna tid ska innehålla, men det tycks röra sig om ett av Kristus införlivande av total rättfärdighet och godhet, möjligen en process av återställande av naturordningens tillstånd innan syndafallet som därefter kulminerar i ett andliggörande av hela jorden då det nya Jerusalem nedstiger till jorden och människan för alltid lever i salighet med Gud i sin mitt.

I uppenbarelsebokens slutkapitel nämns de frälstas regeringsställning i egenskap av kungligt prästerskap.

”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år. – Uppenbarelseboken 20:4-6 (SFB)

Långt innan detta har Bibeln i åtskilliga verser talat om utplånandet av världens ondska och ett evigt framtidshopp på jorden.

”Bli inte upprörd över de onda, avundas inte dem som gör orätt. Ty snart klipps de av likt gräs, som gröna örter vissnar de…

Ty de onda skall utrotas, men de som väntar på Herren skall ärva landet. Ännu en liten tid och den ogudaktige finns ej mer, när du ser efter hans plats är han borta. Men de ödmjuka skall ärva landet och glädja sig över stor frid.” – Psalm 37:1-2, 9-11

I synnerhet rättvisa och fred utlovas efter Guds dom i den slutgiltiga tiden. Dessutom talas det om ett överflöd av skörd som kan åtnjutas i fred. Att Jesus i Jesaja kallas för fredsfursten överensstämmer med den bild vi får av honom som den som utplånar ondskan och inför fred och rättfärdighet.

”Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna…Han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.” – Jesaja 2:2, 4

”Han skall döma mellan många folk och skipa rätt åt mäktiga hednafolk, ända bort i fjärran land. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig. Var och en skall sitta under sitt vinträd och under sitt fikonträd utan fruktan, ty så har Herren Sebaots mun talat.” – Mika 3:3-4

Dessa verser verkar tala om ett sluttillstånd, ett postmillenialt evigt tillstånd som isåfall överensstämmer med att det nya Jerusalem ska nedstiga till jorden från himlen enligt uppenbarelsebokens tjugoförsta kapitel.
Det innebär att det vi kallar ”himlen” efter tusenårsriket kommer att vara ett perfekt jordiskt paradis där vi kommer att leva i all evighet i våra förändrade jordiska kroppar. Himlen är alltså inte enbart en diffus andlig plats
Himlen och tusenårsriket