Gud hatar biskop Eva Brunne

Den så kallade biskopen Eva Brunne kommer att brinna i Helvetet eftersom hon är en Kristusförnekande sodomit. Att detta är hur Gud straffar sodomiter lär Bibeln helt enhetligt från pärm till pärm.

I Gamla Testamentet lärs det som bekräftas i det Nya Testamentet, nämligen att Gud hatar homofiler och har instiftat dödsstraffet för sodomi eller “homosexualitet” (3 Mose 20:13). Att en kvinna och tillika sådan villolärande Gudshatare (Rom 1:29) fått en ledarställning i en organisation som kallar sig “kyrka” är absurt och ett hån mot Gud, när hon för några hundra år sedan (med all rätt) sannolikt hade bränts på bål utanför densamma.

Denna lära att Gud hatar homofiler är varken ny eller prekär i sig, även om kristenheten idag valt att frångå allt vad grundläggande historisk kristendom lärt. I alla tider har kristendomen, oberoende vilken tradition eller samfund, lärt att sodomi (för jo, Sodoms synd var just homosexualitet) är onaturligt och äckligt, och att Gud hatar det. Detta har även erkänts av regeringar världen över, och är än idag vida erkänt eftersom sodomi ännu är kriminaliserat i cirka 80 nationer. Givetvis är västvärlden tillsammans med den ogudaktiga judestaten israel i framkant när det gäller att byta Guds lag och vanligt bondvett mot satanisk självdyrkan och abnormalitet.

 

Vad lär då Bibeln om det vi idag så fint kallar homosexualitet?

Först och främst lär Bibeln i Gamla Testamentet att homosexuella handlingar ska straffas med döden. Detta står i Mose lag, det vill säga den lag som Herren Gud gav till Israels folk att leva efter. Det står:

“Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.” – 3 Mosebok 20:13

och

“Du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.” – 3 Mose 18:22

För att förstå hur Gud rent praktiskt går tillväga med homosexualitet kan vi titta på berättelsen om städerna Sodom och Gomorra. Den berättelsen finner vi i 1 Mosebok 18 och 19, det vill säga innan Gud gav lagen till den Israelitiska teokratin, men det är ett tydligt exempel på vad Gud tycker om homosexualitet.

Det som utspelar sig i berättelsen är kortfattat att Gud kommer till Abraham och berättar att han planerar att förstöra städerna Sodom och Gomorra, men Abraham vädjar till Gud att inte göra det eftersom Abrahams brorson Lot bor där, och kanske finns där några få gudfruktiga människor. Gud sänder då två änglar i människoskepnader in i Sodom för att de ska se om det finns något gott där, något gudsfolk, eller om Gud ska döma staden och förstöra den. Männen, det vill säga Guds två änglar blir då attackerade av stadens manliga invånare som är homofiler och vill våldta dem. Historien slutar med att Gud bränner ner Sodom och Gomorra med helveteseld som han i sin vrede låter regna över staden. Det står såhär:

“Innan de hade lagt sig omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag. De kallade på Lot och sade till honom: ”Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna dem.” Då gick Lot ut till dem i porten, stängde dörren efter sig  och sade: ”Mina bröder, gör inte så illa! Jag har två döttrar som aldrig haft någon man. Låt mig föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Gör bara inte något mot de här männen, eftersom de har sökt skydd under mitt tak.”

Men de svarade: ”Flytta på dig!” De sade vidare: ”Denne har kommit hit som främling och nu vill han bli vår domare! Nu skall vi göra mer ont mot dig än mot dem.” Och de trängde sig med våld mot Lot och stormade fram för att spränga dörren. Männen räckte ut sina händer och drog in Lot till sig i huset och stängde dörren. Männen utanför huset slog de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves försökte finna dörren. Sedan sade de till Lot: ”Har du några mer här, någon svärson eller söner eller döttrar eller någon annan som tillhör dig i staden, så för bort dem från den här platsen, för vi skall fördärva den. Deras rop har blivit så starkt inför Herren att Herren har sänt oss hit för att fördärva den.” – 1 Mose 19:9-13

och vidare

“Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. Han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken.  Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka. Och hon blev en saltstod. Tidigt följande morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren och såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet. Han såg då rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn. Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott.” – 1 Mose 19:24-29

Här är det tämligen tydligt att Gud hatar homosexualitet, och homosexuella, till den grad att han personligen bränner upp dem i eld.

Ändock är det vanligt att människor hävdar att Gamla Testamentet icke är relevant för kristna idag, utan att Gud idag accepterar alla och älskar alla. Man tycks mena att Gud i Gamla Testamentet  är en lite hårdare Gud än i Nya Testamentet. Men så är det inte. Om vi studerar Bibeln är det tydligt att Gud inte ändrat sin syn på detta. För det första är det enda som ändrats från lagen till Nya Testamentet de ceremoniella lagarna. (Hebréerbrevet 9:10)

För det andra bekräftas Guds syn på homosexualitet, eller sodomi, hela Bibeln igenom, inte minst av Jesus själv. Om Gud inte tycker att sodomi är en värre synd än andra, varför återkommer då städerna Sodom och Gomorra hela Bibeln igenom som exempel på den vidrigaste sortens ogudaktighet?

Det står faktiskt rakt ut i Nya Testamentet att det som hände med städerna Sodom och Gomorra skedde som ett exempel, så att sådana onda homofiler idag ska veta hur Gud kommer att straffa dem. Det står “Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.” – 2 Petrusbrevet 2:6

Några av de många skriftställen i GT som lyfter fram Sodom som ett exempel på allvarlig ogudaktighet är dessa:

“Deras uppsyn vittnar emot dem. Liksom Sodoms folk bedriver de sina synder öppet

och döljer dem inte. Ve över deras själar, ty själva har de berett sig olycka.” – Jesaja 3:9

“Jag lät ödeläggelse drabba er, liksom när Gud ödelade Sodom och Gomorra. Ni var som en brand, ryckt ur elden. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.” – Amos 4:11

“Missgärningen hos dottern mitt folk är större än Sodoms synd. Det omstörtades på ett ögonblick, utan att människohänder rörde vid det.” – Klagovisorna 4:6

“Och hos Jerusalems profeter har jag sett förskräckliga ting. De begår äktenskapsbrott och ljuger, de uppmuntrar dem som gör ont så att ingen skall vända om från sin ondska. De är alla för mig som Sodom och stadens invånare som Gomorras.” – Jeremia 23:14

“Därför, så sant jag lever, säger Herren Sebaot, Israels Gud: Moab skall bli som Sodom och Ammons barn som Gomorra, ett tillhåll för nässlor och en saltgrop, en ödemark till evig tid…” – Sefanja 2:9

Men Jesus älskar väl alla?

Nej. Gud älskar alla människor vid en tidpunkt, men människor har den fria viljan att förkasta evangeliet och Gud, och då kan det beroende på deras sannerligen syndfulla leverne komma en tid då Gud överlåter dem till den vidriga synd de själva valt. Det står i Romarbrevets första kapitel att det finns en sorts människor som mycket väl vet att Gud finns, de vill bara inte ha med honom att göra. Istället dyrkar de skapelsen, och detta får dem att bete sig som smutsiga djur, de kommer att hata Gud och drivs av och lever för ren orenhet och ondska. Och då, när Gud visat dem nåd men de upprepade gånger förhärdat sig mot honom, så utlämmnar Gud dem till deras självvalda orenhet.

Det står:

“Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar.

De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen. Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen.

De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.” – Rom 1:21-32

Dessa människor vägrar alltså att tillbe Gud, istället vill de förneka honom och ägna sig åt onaturliga, det vill säga abnormala, begär. När de gjort det så överger Gud dem, och förhärdar deras hjärtan precis som han gjorde med Farao, så att de inte längre har någon möjlighet att tro på honom, eller att vända om från sin vidriga livsföring. En människa blir alltså homosexuell genom att ihärdigt förneka Gud och därigenom för evigt förkastas av Gud och då bli ännu värre i sitt vidriga leverne. Homosexualitet är alltså enbart ett av flera symptom på att någon är en förkastad, ond gudshatare.

De egenskaper som romarbrevet tillskriver dessa förkastade (Engelska: “Reprobate”) är verkligen obehagliga. Det står att de är mordlystna och våldsamma, skryter och är kärlekslösa. Varje gång homofili finns med i Bibeln är det i gravt våldsamma kontexter där de homosexuella är våldtäktsmän och mördare. Ingenstans ens antyds den propaganda som tvångsmatas genom media att homofiler också vill leva i  parrelationer som vanliga människor. Det vill de inte. Aidsstatistiken är talande, folkhälsomyndighetens hemsida räcker gott och väl för att visa att homofilerna är smittospridande likt råttor som alls inte ägnar sig åt något annat än vidriga onaturliga begär. Bibeln säger ju klart och tydligt att Gud straffar dessa sodomiter, när det står Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. – Rom 1:27. Där har vi alltså svaret på vart Aids kommer ifrån.

 

Vad har då detta med biskop Eva Brunne att göra?

Eva Brunne lever öppet i ett äktenskap med en kvinna och de har ett adopterat barn tillsammans. Bibeln lär inte att sodomiter inte får gifta sig, även om äktenskapet tydligt beskrivs som en förening av en man och en kvinna. Däremot lär Bibeln att de ska stenas till döds. Så visst kan man argumentera att det är väl inte så farligt om homosexuella gifter sig, så länge man stenar dem efter att de gift sig. Detta är givetvis inte den enskildes uppgift, Bibeln säger aldrig åt oss att ta lagen i egna händer, men en gudfruktig stat skulle kriminalisera sodomi och instifta dödsstraffet för det.

brunne3
Brunne marcherar mot helveteseld

Att Eva Brunne är sodomit innebär att Gud överlämnat henne till hennes onaturliga begär eftersom hon förnekat Gud och valt att leva i allvarlig synd medveten om Guds lag. Nu hatar hon Gud och är alltigenom ond, fylld av orenhet och skryt. I Bibeln är också det talande för sodomiter (se exemplen ovan) att de utan skam helt öppet proklamerar sin synd. De är stolta över sin orättfärdighet. Stolthet är ju namnet på alla världens homofilmarscher som sker mitt på ljusa dagen, nämligen de så kallade prideparaderna, där Eva Brunne medverkat.

 

Att Eva Brunne dessutom öppet verkat för islam och deras falska profet, pedofilen Muhammed, gör henne till en falsk profet och villolärare. Detta är hon givetvis redan eftersom hon uppenbarligen står för att en kvinna kan vara i ledarställning, fast Bibeln uttryckligen lär att en av kvalifikationerna för att leda en kyrka är att man är man, samt att en kvinna aldrig får vara i ledarställning över mannen i församlingskontext. Det står ju “Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet…” – 1 Timoteusbrevet 2:12

tweet-brunne
Brunne hyllar pedofildjävulen

Att hon lär ut att sodomi är acceptabelt, samt att hon representerar den villolärande Svenska ”kyrkan” med deras avfälliga lutherdom, gör henne också till en satanisk villolärare. (Uppenbarelseboken 2:20, Rom 1:31) Allt detta bevisar att Eva Brunne inte tror på Jesus Kristus som sin frälsare, och därför inte är frälst, vilket ju är den enda och slutgiltiga anledningen till att någon människa kommer till helvetet.

Se parallellerna mellan vad Gud hatar, och vad sodomiterna är för sorts människor.

“Sex ting är det som Herren hatar, ja, sju som han avskyr: stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont, den som främjar lögn genom att vittna falskt och den som vållar trätor mellan bröder.” – Ordspråksboken 6:16-19

“De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar,  är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. ” – Rom 1:29-31

Låt oss därför förstå vilka starka propagandakrafter och vilken ondska kristenheten är ockuperad av, och fortsätta den andliga krigsföringen genom att stå upp för Guds ord och predika evangeliet så att människor kan tro och bli frälsta!

 

 

Annonser
Gud hatar biskop Eva Brunne